Pixar-liknande, anime och PS2 — så fungerar AI-filter

Tecknade AI-filter dyker upp i flöden i omgångar: en vecka är alla animefigurer, nästa vecka ser alla ut som karaktärer ur en 3D-animerad film, och så kommer PS2-filtret tillbaka och gör alla till lågupplösta spelfigurer från tidigt 2000-tal. Det är enkelt att avfärda som en fluga, men tekniken bakom är faktiskt intressant — och den avgör varför vissa filter ger ett resultat som liknar dig och andra inte gör det.

En sak värd att notera för svenska läsare: de här stilarna söks nästan uteslutande på engelska, även i Sverige. Söker du på “pixar filter” eller “anime filter” får du engelska förslag. Det är inte konstigt — stilnamnen är egennamn och har aldrig översatts.

Skillnaden mellan ett filter och en stilmodell

Ett klassiskt filter är ett lager. Det justerar färg, kontrast, kornighet, kanske lägger på en oskärpa. Bilden under är fortfarande samma bild.

En AI-stilmodell gör något annat: den ritar om bilden från grunden. Modellen läser av ansiktets geometri, uttrycket och ljuset, och genererar sedan en helt ny bild i den valda stilen. Det är därför en bra stilomvandling fortfarande ser ut som du — den har förstått vad som är karakteristiskt för ditt ansikte och överfört det till ett annat formspråk, i stället för att bara maskera det.

Det är också därför resultaten varierar mer än man förväntar sig. Modellen fattar beslut. Två bilder på samma person, tagna i olika ljus, kan ge märkbart olika karaktärer.

Stilarna som folk faktiskt kör

• Pixar-liknande 3D. Stora uttrycksfulla ögon, mjuk plastig hudrendering, filmisk ljussättning. Den mest förlåtande stilen — den fungerar på nästan alla ansikten.
• Anime. Rena linjer, platt cel-shading, kraftigt förenklade drag. Svårare att träffa likhet i, just för att stilen tar bort så mycket detalj.
• PS2-filtret. Lågpolygon, hårda kanter, grumliga texturer och den där speciella grafiken från konsolgenerationen kring 2000. Populär just för att den är fulsnygg.
• Claymation. Lera och stop motion-känsla, med synliga fingeravtryck i ytan.
• Serie och skiss. Tjocka konturer, rastermönster, blyerts eller tusch.

I FaceCast finns 100+ stilar, så samma selfie går att köra igenom väldigt många formspråk innan man tröttnar.

En viktig sak om namnen

Pixar, PS2 och anime är beskrivningar av stilar — ingenting annat. De filter som beskrivs så är inte gjorda av, granskade av eller på något sätt kopplade till Disney, Pixar, Sony eller någon animationsstudio. Det finns ingen affiliering. Namnen används för att de är det enda sättet att beskriva hur resultatet ser ut; hade det funnits ett neutralt ord för “den där mjuka 3D-looken” hade alla använt det i stället.

Så får du ett bättre resultat

1. Börja med en tydlig selfie rakt framifrån. Detaljer som fräknar, smilgropar och ögonbrynsform är precis det som gör att stiliseringen fortfarande liknar dig.
2. Håll ansiktet fritt. Glasögon brukar gå bra. Händer framför ansiktet, hår över ögonen och kraftiga skuggor gör det svårare.
3. Testa olika uttryck. Ett brett leende ser helt annorlunda ut i Pixar-stil än i anime — den ena stilen förstärker det, den andra plattar ut det.
4. Förbättra bilden först. Kör selfien genom bildförbättringen med ett tryck innan du stiliserar, så har modellen mer att arbeta med.
5. Kör samma bild i flera stilar. Det är först när man jämför som man ser vilka drag modellen har tagit fasta på.
6. Ge inte upp efter ett försök. Slumpen spelar in. En andra generering av samma bild kan bli klart bättre.

Varför PS2-filtret blev så stort

Det är värt en egen anmärkning, för det är den minst uppenbara succén av dem alla. PS2-stilen är objektivt sett sämre teknik: färre polygoner, suddigare texturer, stelare ansikten. Att den ändå slår igenom om och om igen beror förmodligen på två saker.

Den första är nostalgi med rätt tajming — det är precis den grafik som personer födda på 1990-talet växte upp med, och den generationen är nu den som driver flöden.

Den andra är att stilen är förlåtande på ett oväntat sätt. Eftersom alla ser lite kantiga och konstiga ut i den, finns det ingen förväntan på att bilden ska vara smickrande. Det tar bort en press som finns i nästan alla andra filter, och gör att fler vågar publicera resultatet.

En sak om barn på bild

Många vill köra sina barn genom stilfilter, och det är begripligt. Ett par saker att tänka på: bilder på barn hör sällan hemma i offentliga flöden utan eftertanke, och en stiliserad bild är fortfarande igenkännbar. En bra tumregel är att behandla den tecknade versionen precis som du skulle behandla originalfotot — inte som något mer anonymt bara för att den är ritad.

Varför stilfiltren hänger ihop med resten av appen

Det kan verka som två olika saker — tecknade selfies och bebisprognoser — men det är samma sorts modell i botten. Att läsa av ett ansikte, förstå vad som är karakteristiskt för det och rita om det i ett nytt sammanhang är precis vad som händer när AI:n visar hur ert framtida barn kan komma att se ut utifrån två foton, eller när den gör om en 3D-ultraljudsbild till ett verklighetstroget bebisfoto.

I samma app finns också gravidfotografering med AI, familjeporträtt, en fotoanimator, och en videofunktion som får en genererad bebis att röra sig och le — utan ljud.

Vanliga frågor

Behöver jag betala för att testa? Appen är gratis att ladda ner på iOS och Android och har en gratis testperiod. Vissa funktioner köps i appen.

Varför liknar resultatet inte mig? Vanligaste orsakerna är dålig belysning, en vinklad bild eller en stil som medvetet förenklar mycket (anime är värst i det avseendet). Testa en tydligare bild eller en 3D-stil.

Fungerar det på gruppbilder? Stilfiltren är gjorda för ett ansikte i taget. Beskär bilden först om flera personer är med.

Får jag använda bilderna offentligt? Bilderna är dina att spara och dela. Att bilden är gjord i en stil som påminner om en viss studios filmer ger däremot inte några rättigheter kopplade till den studion.

Vill du se hur du ser ut i hundra olika formspråk? Ladda ner FaceCast gratis och börja med en selfie.